Orolig

Det var två trötta barn och ännu tröttare föräldrar som landade i Köpenhamn strax efter lunch igår. Isabella höll "helt på att tappa det" i väntan på resväskorna. Hon grät, ville bli buren, hade ont i benen sa hon, allt var fel. Vi tog tempen och ja, 39,8...

Innan vi lämnade Semarang hade båda barnen feber. Läkaren vi träffade sa att Olivias prickar kan vara vattkoppor och Isabellas är "bara" Tomcat som inte läkt. Alla prover som togs på Olivia var i övrigt bra.

Men jag kände på mig att det inte var vattkoppor... Och Isabellas feber tyder på att kroppen kan ha en infektion.

Under flygresan kollade vi tempen med jämna mellanrum. Trots Alvedon gick inte Isabellas feber ner... Dessutom sa hon flera gånger att hon hade ont i magen... Det oroade oss såklart.

Olivia var feberfri när vi landade, men hennes utslag var värre och hon kliade, rev sig själv, drog i öronen, grät mer och mer hysteriskt. (Hon gråter väldigt sällan hysteriskt. Väldigt sällan över huvud taget).

Inga likadana utslag på Isabella än så länge.

Så fort vi checkat ut väskorna och satt oss i bilen ringde vi vår vårdcentral. De sa att vi genast skulle åka till lasarettet där de bättre kan kolla upp vad det här kan vara.

Både Matte och jag höll tillbaka tårarna... Efter över ett dygns resa och två sjuka barn hade det inte blivit så mycket sömn. Men nu handlade det inte om oss! Vi körde hem, tryckte i oss Ipren och vatten (huvudvärk), slängde in alla väskor i hallen, gav barnen mat, bytte kläder och sen in till akuten.

På barnakuten blev de oroliga och "stängde in oss" i ett särskilt rum som vi inte fick lämna utan att säga till. Om vi lämnade rummet behövde ytan där vi varit behandlas med desinfektionsmedel. Vi la oss på de kalla britsarna, Isabella fick Ipren mot febern och Olivia fick någon medicin (minns ej namn) mot kliandet. Inget av det hjälpte... Både feber och kliande var kvar efter två timmar. Olivia var dock pigg som en lärka och skrattade och pratade. Det gav oss lite glädje och energi! Det togs urin och blodprover och när läkaren äntligen kom efter ytterliga timmar sa han "Den stora tjejen är jag inte orolig för. Proverna visar på infektion, därav febern. Ge henne vätska, febernedsättande och håll såren (de som inte läkt efter Tomcat) rena." Han förklarade att sår tar tid att läka i ett land som Indonesien pga värmen. Sen sa han "Den lilla tjejen däremot... Jag har aldrig sett något liknande. Det är definitivt inte vattkoppor. Det verkar vara utslag av olika sort. Jag måste rådfråga mina kollegor." Vi väntade ytterliga och slutligen fick vi besked att komma tillbaka till hudmottagningen imorgon (dvs idag.) De skulle ringa om en tid.

Vi åkte hem och la oss direkt. Klockan var då runt 22... Allt snurrade (som om vi åkt karuseller i två dygn) och vi somnade alla fyra bums.

Inatt har jag tagit tempen på barnen två gånger. Isabellas var uppe i 40,5 och gick inte ner med Alvedon. Andra gången gav vi Ipren och nu är den nere på 38,9. Olivia har feber igen 39,5.... Båda två har de sovit hela natten (händer sällan) och sover fortfarande. (Klockan är 05.45)

Jag är uppe och tvättar.

Snälla ni. Håll tummarna att allt går bra och att vi får besked idag på lasarettet vad det kan vara. Så orolig....