Varför blogga?

Hej!

Oj vad längesen det var jag satt framför en dator och skrev! Ha! Känns riktigt härligt att få knappa på tangenterna igen (tog förresten lång tid att komma på hur man stavar ordet tangent).

Ni som känner mig vet att jag älskar att skriva. I alla tider, så långt jag kan minnas har jag skrivit dagbok. (Gör fortfarande) De ligger alla förvarade i en pappkartong uppe på vinden. Som liten skrev jag mest om vem jag hade lekt med på dagarna. Kompisar jag tyckte om ena dagen och bråkade med andra dagen. Haha. I tonåren skrev jag dagböcker som handlade om känslor. Mycket känslor. Dikter. Texter. Typ bara känslor. Kul att läsa idag!

I vuxen ålder började jag blogga. Min första blogg handlade om mig, planering inför mitt stora (feta, grekiska) bröllop och sen livet som småbarnsmamma. Där någonstans tog det stopp. Livet kom liksom emellan. Synd!

Men nu är jag igång igen! Nytt försök... Den här bloggen har jag nu skapat för att kunna dokumentera och minnas min resa som snart blir av. En resa jag vetat i hela mitt liv att jag någon gång kommer att göra. När jag är redo. Nu är jag det. Tror jag. Eller, det måste jag vara. För om fyra veckor går flyget. Till Indonesien. Landet där jag föddes. Jag kommer för första gången möta min biologiska mamma, pappa och 11 syskon... (Vi är 15 syskon totalt.)

Jag kommer skriva om allt det innersta och lite till. Följ med, om ni vill!