Det här med vaccinationer är alltid lite läskigt... I alla fall för min man. Våra tjejer (och jag) grejade det (såklart) galant. Stick. Lite ont. Klart.
Men Matte... Redan innan besöket blev han kallsvettig och skakig. I väntrummet erbjöd jag honom lite vatten, som han nonchalant avfärdade med att rulla med ögonen och vifta häftigt med handen (ungefär som om man viftar bort en fluga som kommit för nära ansiktet. Eller, när någon lagt en riktigt illaluktande fjärt.) Men jag såg att han svalde. (Ni vet så man gör när man mår jätteilla och sväljer kräkset innan det hinner tränga upp.) Oj oj vad han var nervig.
När vi kom in till sköterskan var Matte snabb med att jag och Isabella skulle börja. No problemas! Igen. Stick. Lite ont. Klart. Jag ville filma ögonblicket när det var Mattes tur. Men då tyckte han att jag gick för långt.
Sköterskan stack (enligt Matte högg) in nålen och Matte blev svimfärdig. Men han ville absolut inte lägga sig ner. (To cool)
Det gick i alla fall bra! Tre praliner och ett blekhuvud redo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar