På Facebook har vi en syskongrupp där vi ofta "pratar" med några av syskonen och släktingarna i Indonesien. Det är så härligt! Alla skojar, skickar bilder och skriver om ditten och datten till varandra. (Ovan en bild på vår biologiska mamma och pappas hus.) Idag skrev en av våra systrars söner - Nuris. Han är 29 år och är den som håller i trådarna gällande bokning av bilar, min önskan om bilstolar till barnen, han har ordnat en festlokal där familjefesten ska hållas, han kommer att fotografera, osv. Han är väldigt engagerad, vänlig och hjälpsam med allt! Är det något man undrar så frågar man bara honom! Tryggt. Idag berättade han att historien om oss två tvillingpar är en saga han har fått höra ända sedan han var liten. Hans mormor (vår mamma) och alla syskonen har pratat mycket om oss. De har berättat om hur det var när vi lämnades bort och sen har de undrat/spekulerat i hur vi har det, var vi finns och de har alltid sagt vi ber att en vacker dag få träffa dem alla igen.
Tänk att det nu gått 30 år och om tre dagar är vi påväg.... Drömmen kommer bli sann för oss alla! Jag kan inte beskriva pirret och alla känslor i min mage just nu. Som Nuris sa, It´s like a fairytale...
1 kommentar:
Skicka en kommentar