Det har varit ännu en mycket händelserik dag. Matte och jag började morgonen med kaosiga magar... Panik! Vi har med oss Imodium så det åt vi innan familjefesten som ägde rum i eftermiddags. Nuris pappa skulle hämta oss kl 15, men blev sen på grund av trafiken och jösses vilken trafik.... Det måste ha varit rusningstrafik eller nåt. Vi var faktiskt lite rädda ett tag! Bilar, mopeder, lastbilar, HÄSTAR, cyklar ÖVERALLT! Jag vet inte hur många gånger vi höll andan och grabbade tag i barnen (som visserligen satt säkert i sina bilstolar) men det skumpade så kraftigt och bilar och mopedister kom väldigt nära. Nämner igen det här med små bebisar eller barn som sitter helt utan skydd på varje moped typ. Det är lag att vuxna ska ha hjälm här, men inte barn. Galet! Bilfärden till festlokalen skulle egentligen ta en timme och 20 minuter. Men istället tog det nästan tre timmar! Skumpiga vägar, tuff trafik och ömma magar = ingen bra kombo.
När vi slutligen kom fram var alla i familjen samlade (förutom två bröder.) Tim och Nuris hade tillsammans med syskonen ordnat så fint! Vi sjöng, höll tal med hjälp av vår tolk, hade presentutdelning och åt mat! Sist tittade vi på TLC dokumentären som Tim översatt/textat till indonesiska. Jättemånga grät, klappade händerna och blev rörda.
Presentutdelningen skedde lite då och då när det passade för alla hade vi gåvor som vi ville ge. Jag, Lin, Tim och Lin fick varsin vacker plansch på Radjiman och Maryati. Ratna och Eny (systrar) hade anordnat ett present-lotteri. Alla drog vi en lapp med olika nummer på ur en burk och hade man tur vann man! Lin vann en plastburk och en plastflaska!
Vi hade med oss såpbubblor, kritor, glaskulor, vattenpistoler och bollar till alla barn. Sen hade även min vän Jessica tillverkat jättefina smycken till alla syskon och Maryati och Radjiman. (Visar sen.) Av Tim och familjen fick Radjiman och Maryati en tv! Alla blev glada och det kändes så fint! Vi var många som uppträdde framme på scenen. Lin och jag sjöng Kärleksvisan och Tim spelade. Den sången sjöng och spelade vi även på Olivias dop. När Tim och några av systrarna sjöng gick Lin och jag bort till Maryati och kramades. Sen satt vi där och bara höll i varandra. Det gick inte att hålla tillbaka tårarna då...
Hela kvällen har varit jättefin men intensiv och väldigt varm. Vi var ca 70-80 personer i en lokal. Massor av små insekter och ödlor sprang omkring överallt. Jag oroade mig för Isabella som vägrat äta på hela dagen och Olivia som var helt genomblöt av svett. Vid ett tillfälle tog jag en vattenflaska och bara hällde i och över henne... Och Isabella tryckte jag bokstavligen i ris och kokt kyckling...
Hemresan gick bra och tog bara en timme. Förutom att en kackerlacka stirrade mig i tinningen (innan den blev brutalt mördad) så var trafiken lättare och allt flöt på bra. Mark, Matte och jag åkte i en bil med barnen och vi pratade en massa om kvällen och det kändes skönt att få "prata av sig." Både Tim och Mark är verkligen fina bröder och resten av familjen likaså!
Nu är vi tillbaka på hotellet och jag hoppas så innerligt på en bra natt med massor av sömn.
Imorgon blir en lugnare dag. Några av systrarna kommer till vårt hotell och "hänger".
Visar bilder från dagens fest senare! Ovan en familjebild där Tim och Mark missade att vi inte skulle le med tänderna, haha! Tack igen för alla kommentarer. Jag läser alla och blir så varm i hjärtat.
Godnatt och kram från Semarang (och en lycklig Emelie.)
6 kommentarer:
Vad kul att ni uppträdde! Det måste ha känts fint att vara en del av hela detta stora spektakel!
Ha en fin natt! Kramar
Ja, verkligen jättefint! Tack Lou! ❤️
Å Emmi, jag har slukat dina inlägg med hull och hår. Vilken resa, både fysiskt och känslomässigt! Tack för att vi får följa med. Tårarna flödar i vanlig ordning när jag läser 😂
Åh blir så glad och varm av sådana här kommentarer!! Tack ❤️
Åh kan Tim indonesiska? Låter som en fantastisk fest🎉🍾😀. Ni har ju verkligen hur mycket som helst att fira!!!
Här sitter jag i soffan, regnet smattrar utanför fönstret, Joel har cyklat iväg med en kompis och Håkan är i Hässleholm och spelar. Jag läser om er resa, era möten och upplevelser, jag tror jag kan känna en del av det för tårarna rinner nerför mina kinder.. (tur ingen är hemma...) Jag mådde dock lite illa av skumpiga bilfärden på 3 timmar!
I en helt annan del av världen är du och din underbara familj och festar loss med så många som ni har blodsband med. Allt det här är så helt fantastiskt så det går ju inte att fatta. Jag är så glad att ni fått möjligheten till detta!
Puss och kram
Skicka en kommentar